Ingen bebis längre
När blev vår bebis såhär stor? Någonstans i mitt sinne tycks hon fortfarande drunkna i spjälsängen. Ligga rakt över, från långsida till långsida, men ändå inte räcka fram till kanterna. När ändrades det? Nu fyller hon väl upp sängen och ser inte ut som en bebis utan som ett barn. Är det det hon är? Ett barn? När blir de egentligen det? Kanske när de börjar gå, som Stella börjar göra. Oavsett benämningen så slog insikten mig igår kväll när jag tittade till min sovande sessa, och det med kraft.
Min Stella. Mitt barn. Mitt älskade, älskade barn.
Mammig, mammigare, Stella...
Fast jag hoppas att det bara är en fas. Bara den inte är lika lång som hennes första fas var - den nöjda och glada. För den varade ju i ett helt år den! :-)
Övningsgår
Go Stella!
Steget från det här till att verkligen gå på riktigt, själv, kan ju säkert vara ganska långt. . Eller så trillar poletten ned närmaste dagarna... Vi får väl se. Det känns som att det mest handlar om att hon måste våga, samt att hon ska förstå att hon faktiskt kan. Givetvis måste hon också, framför allt, sluta kasta sig framåt till oss (eller i sidled som hon gör när hon inte är koncentrerad)...
Ett som är säkert är att det gått väldigt snabbt framåt de senaste dagarna, och att hon kommer att gå själv inom inte allt för lång framtid. Så otroligt roligt!
BVC-besök
Sen fick vi lite broschyrer också, med information om säkerhet för barn från 1 år. Jag gillar verkligen inte att få de där broschyrerna med information om allt hemskt som kan hända, för det får mig bara att - ännu mer - tänka på hur sårbara de är, de små, och hur mycket de kan råka ut för. Hemska, hemska tanke! Visst har jag det i åtanke alltid, och på vissa sätt märks det mer än andra (som att jag alltid flyttar även på våra gästers kaffekoppar om de är så mycket som en millimeter för nära vad jag anser vara okej - och väl tilltaget - säkerhetsavstånd), men just när man läser om allt så blir det en så otäck påminnelse...
Jag kan stå, jag är inte rädd
Mamma mamma mamma
Och Stella...
Nya sovrutiner...
Efter ett par veckor av jobbiga läggningar, så har dessa i helgen varit sämre än sämst. Upp till 1½ timme har det tagit, och vi har såklart kunnat konstatera att hon inte längre kan sova två gånger om dagen och somna enkelt och i bra tid. Så nu måste vi lägga om hennes dagssovning till bara en gång. Det jobbiga är att hon aldrig sover längre än en timme om dagen... Men det känns ändå som att vi måste börja i denna änden, och hoppas att hon snart tar sig en lite längre tupplur mitt på dagen.
Senaste tiden har hon vaknat runt 07.30-08.30, sovit en timme två gånger om dagen - med början 11 och 15, och somnat för natten runt 20. Lunch har hon fått efter första sovningen.
Nu kommer vi ge henne lunch före första sovningen, och stretcha sovningen till något senare. Vi får se när det blir, kanske runt 12 blir lagom, det visar sig. Jag hoppas också att vi kan återkomma till att hon somnar senast 19.30. Fast... vi är glada för hennes ganska sena morgnar, även om 07.30 som "regel" skulle få vara helt okej, såklart.
Idag sov hon bara 1,15 en gång (i bilen), var på superhumör hela kvällen och somnade superenkelt 19.20. Så det var kanske en bra början iallafall!
Stella 11 månader
Idag blir Stella 11 månader - hipp hurra! Tänk att jag har en tjej som blir ett år om en månad! Det känns rätt overkligt.
Månaden som gått har det verkligen exploderat motoriskt för Stella, som känns som att hon numera har full koll över sin kropp, och med lätthet rör sig på alla möjilga sätt. Detta har gjort att hon inte känns så bebisaktig längre. När jag tittar på henne nu så ser jag snarare ett barn än en bebis i henne.
Sedan förra månadsdagen har bland annat detta hänt.
Stella...:
- ... kan gå med stöd bara i en hand (men hon föredrar två). Hon använder allt som går som gåvagn, och kryssar sig fram genom lägenheten med olika saker som hjälpmedel.
- ... kan stå själv längre stunder, upp till 10 sekunder. Fast hon har inte riktigt förstått det själv än, så det händer bara när vi tar initiativ till det. Hon står dock utan problem mot vägg, och med bara en hand som stöd.
- ... har precis börjat peka på saker (dock med hela handen) och säger Dääää (där) och Ta (titta).
- ... kan klappa händerna (fast är inte så mycket för det så gör det ganska sällan) och vinkar så fort hon hör någon säga "hejdå".
-... kan äta själv riktigt bra (om tillfälle ges). Klarar att få mat på skeden och få in allt i munnen - gång på gång. Ibland vill hon helst slänga med skeden dock, så tillfällena då hon får äta helt själv är väl valda och tyvärr inte allt för många.
-... tycker fortfarande att ljud är det roligaste, och gör "indianljud" själv, dvs för handen fram och tillbaka framför munnen och ooooooo-ar samtidigt så det blir indianläte
-... har ett favoritord - "ajttchh". Det säger hon ofta, och framför allt så gör hon det varje gång man säger Nej. "Nej". "Aaaaajjttchh". Låter väldigt gulligt...
-... har gått från en amning om dagen, till en gång varannan dag, till en gång var tredje dag, till att totalt sluta amma precis före 11-månadersdagen.
-... har precis före 11-månadersdagen börjat dansa till musik.
Att hålla balansen
Upp och så ner igen
Böja sig ner och plocka upp saker föregick, det har hon gjort i några veckor.
The end of an era
Det kan finnas en förklaring till dagens aptit... nämligen att jag inte ammat en enda gång. Inte sedan igår förmiddag, för att vara exakt.
Den senaste veckan har den där känslan av att vara Klar med amningen infunnit sig. Det har den inte gjort tidigare. Fast visst, jag hade kunnat amma ett tag till, men faktum är att jag inte orkar sitta uppe på tidig morgon och amma när det går så mycket snabbare att ge Stella lite välling. På förmiddagarna, då jag brukat amma som mellis, har det varit smidigt och bra på alla sätt och vis, men jag vet inte... Det känns bara inte nödvändigt. Stella har dock efterfrågat det hela tiden, och t.ex varit sur, vägrat mellis och vägrat somna på förmiddagen. Då har jag ammat, och hon har varit sååå nöjd, och lagt sig efteråt med ett riktigt leende och somnat utan problem.
Men ändå. Det här får duga. Fast... visst känns det lite i hjärtat när jag skriver de här raderna, och det känns lite som att mina argument är ganska få och att Stella inte egentligen är där helt. Hm. Ska jag tänka om? Näe, jag tror vi kör på det här. The end of an era....
Klappa händerna när du är riktigt glad
Man vet ju inte... Men dessa två färdigheter har iallafall dykt upp de senaste dagarna. Inte en dag för tidigt! Gällande Mamma så är orden fortfarande mest härmningar, någon supermedvetenhet gällande vad som sägs om vad finns inte (mer än möjligtvis i våra något subjektiva ögon någon gång då och då, haha). Inte är hon särskilt generös med ordet mamma heller, hon tycker att det roligaste är att prata en massa annat blaj, typ blatoj-ejlll-ejjjejejj-ejeoaoao-aoamaou-mmaj. Hela haranger... och DaDaDa-tiden är helt klart förbi.
Gällande handklappningen är jag glad att inte gåstolsfallet för ett par veckor sedan gav några bestående men. Och söt är hon, när hon klappar!
Stella 10 månader
Idag blir Stella 10 månader! Grattis grattis till vår stora tjej på månadsdagen!
Igår var vi på BVC på 10-månaderskontroll. Allt gick toppen, och Stella tittade på lampan, använde pincettgrepp och slog ihop klossar på beställning.
Hon är nu 75 cm lång och väger 10,2 kg. Så hon har hämtat in sin viktdipp från förra gången lite, och ligger nu 1 standardavvikelse plus på både vikt och längd.
Lite andra händelser under den senaste månaden::
- Börjar precis efter 9-månadersdagen krypa, och ett par veckor senare var detta det sätt hon föredrog att ta sig fram
- Lär sig gå själv med gåstolen
- Blir riktig duktig att resa sig mot bord och allt möjligt. Går runt bord mm med stöd, och går från
soffa till soffbord osv.
- Härmar många ord, tydligast är lampa (ammpa), bok (bo), pappa (papa). Härmar framför allt ljud - låter pipigt när hon hör något pipigt (som en liten bebis som knorrar) och högt om någger något högt, och rätt antal stavelser som bababa-bababa, baba-baba osv.
- Blir lite bättre med maten efter några månader som extremt picky.
- Blir riktigt duktig att äta själv med fingrarna, och gör riktiga pincettgrepp.
- Börjar tröttna lite på vagnen, och kan ibland protestera just när hon sätts ned i den. Kan dock sitta vaken och titta i iallafall 30-40 minuter innan hon tröttnar, och smörgåsrån/majskrok-mutan funkar bra ett tag också. Att bli vänd framåt är också en hit - men det tas bara till i "nödfall".
- Byter till stor bilstol och tycker att det är betydligt bättre än babyskyddet
- Sover utan sina föräldar första gången då hon spenderar natten med farmor och farfar
- Får vara själv med sin pappa i 3 dygn då mamman åker på konferens med jobbet
- Går ner rejält i amning, slutar morgonamma och ammar nu en gång om dagen.
- Sover två gånger om dagen, en timme åt gången, och sover 12 timmar på natten.
- Blir mer intresserad av böcker, och kan sitta själv och bläddra långa stunder.
10 månader... Vår stora lilla tjej!
Så bra fast ändå inte så bra
Sena morgonvanor är dock inte enda boven i dramat, utan hennes dagssovningar har nog också spelat in. Hon brukar sova två gånger á en timme, mellan ca 11-12 och 15-16. På slutet har hon dock varit svårsövd såväl om förmiddagarna som eftermiddagarna, även om jag skjutit lite på tiden, så jag är nästan inne på att ställa om henne till att sova bara en gång om dagen.
Samtidigt tror jag egentligen att det kanske är för tidigt att gå över till en gångs sömn per dag. Svårt det där! Jag är dock väldigt, väldigt övertygad om att fasta rutiner är det allra bästa för små barn, så jag vill ju hitta en rytm som funkar.
En annan anledning till svår sövning just idag var att Stella för första gången ställde sig upp i sängen helt själv. Hon har ställt sig mot det mesta ganska länge, men sängen har av någon konstig (men uppskattad!) anledning varit något av en frizon, där hon kommit till ro väl på rygg och stannat så - eller max gått över till magläge eller krypläge. Så vi var förvånade idag när vi kom in och hon stod upp och visade hur tydligt som helst att hon var sååå stolt. Och OJ vad söt hon var!
Oh well, lite funderingar blev det, men någon uppsats vill ju ingen ha, så jag lämnar det där och forsätter grubblandet på egen hand - även om tankar/åsikter kring 1-gångssovning eller inte uppskattas. :-)
Somna med välling
Flera av mina vänner har förespråkat "somna med välling". Dvs, att lägga barnet med kvällens sista välling. Jag har varit lite, eller ja väldigt, anti... Framför allt då vi länge kämpade med att lära Stella av vid att somna med hjälp av mat (dvs amma), och hon lärt sig somna själv, så det kändes som ett direkt steg bakåt. Tänderna har varit ett annat argument - för när välling äts tills det är dags att somna kan man ju inte borsta tänderna efter den sista maten. Likaså har jag varit rädd att hon ska behöva välling för att kunna somna om om hon vaknar på natten.
Men.
När Stella (åter) började äta välling på kvällen, så satt hon länge i vårt knä och mys-åt. En underbar stund! Fast ofta kunde hon sitta i vårt knä i en halvtimme men bara få i sig 25 ml på den tiden. Väldigt sällan mer än 150 ml. Så en kväll för ett par veckor sedan när jag var borta och inte kunde argumentera så gjorde H som vanligt - dvs gav henne välling i knät, och borstade sedan tänderna på henne. Men eftersom hon bara fått i sig 25 ml välling gav han henne flaskan när hon lagt sig och gick ut ur rummet. Några få minuter senare kikade han in, och såg en sovande Stellis och en flaska som var tömd på resterande 175 ml. Dagarna efter upprepade sig detta. Vi kunde konstatera att Stella mysäter hos oss och inte får i sig så mycket mat alls, och drar i sig en sista, betydligt rejälare slurk under kort tid på egen hand och somnar gott, mätt och trygg.
Dessutom finns en direkt koppling mellan mer välling = mer mättnad = sover längre utan uppvak. Och är Stella mätt så slår hon helt enkelt bort flaskan och gosar in sig i snuttis och somnar iallafall. Så maten in i sömnen är inget måste, likväl som hon själv somnar om på natten om hon vaknar till.
Så.
Än en gång har en av mina övertygelser i teorin fått ryka till fördel för en mycket väl fungerande metod i praktiken. Stella somnar numera varje kväll med sin välling. Tänderna borstas mellan mysa-i-knät-ätandet och läggdags, och jag hoppas att detta räcker.
Stella vaknar någon gång mellan 05 och 07.30 och vill ha välling (eller amma), och det är inget problem tycker jag. Den tiden kan räknas som morgon för så små har jag också hört. Så eftersom hon då äter och somnar om flera timmar till är det inget som stör. Jag är helt övertygad om att hon kommer att växa ifrån omsomnings-vällingen på morgonkanten tids nog - eller när vi bestämmer att det får vara "nog". Något positivt med denna är dock att hon vaknar skönt några timmar senare - numera runt halv 9, och att det då inte alls är bråttom med frukost. Vi gosar lääääänge och äter grötfrukost först någon gång mellan 9 och halv 10.
Detta funkar alltså bra i praktiken, och jag skäms knappt över att erkänna vår gräddfil till nattsömn. Så enkelt så! Välling-halleluja! :-)
Stella går med gåstolen
Sen är det ihopklippt med en lite längre film med lite krypning bl.a. Det är helt för Maja & Noras skull. "Vad vill du göra?" frågar Maja sin 2-åriga Nora, och då svarar Nora "Stella". Hon menar att hon vill se henne på bloggen, och helst på film. Maja sätter på filmen, t.ex på diskbänken, och kan fixa lite själv samtidigt. Sen får hon slå på den på nytt typ 20 gånger. Så Maja - detta är för dig! Kanske bara behövs att trycka på play 2-3 gånger med den här? :-)
Kul att stå!
Ja... jag försöker såklart vara med och fånga henne, men det går inte riktigt 100% av tiden, och egentligen står hon hur bra som helst bara hon inte släpper taget helt.
Att amma eller inte amma, det är frågan
När jag åkte bort i helgen visste jag att jag kanske skulle sätta saker på ända. Men jag tyckte ändå att det var värt det, för Stella är så pass stor, och kanske skulle det bli ett naturligt avslut på amningen - även om jag kanske hoppats på att hålla morgonamningen vid liv i några månader till. Likaså har det varit både praktiskt och bra att kunna ta till, och jag har resonerat att amning som "mellanmål" måste vara bättre än frukt i tid och otid. Med Stellas kosthållning med i princip uteslutande lasagne, gröt och välling så har det också känts bra att veta att hon fått i sig mer näring genom amningen. Samtidigt så ser jag fram emot att få tillbaka min kropp helt, och att vara helt 100% jämställd med H vad gäller att vara "viktig" för Stella.
När jag kom hem i söndags tog det inte lång stund innan Stella tydligt visade att hon ville amma. Det var inga konstigheter - och jag hade när jag var borta pumpat en del (fast det är svårt...) för att hålla produktionen uppe. Men... jag märkte redan morgonen efter att hon inte blev mätt, för efter att hon morgonammat var hon inte helt nöjd, och då hon fick efterföljande välling åt hon glatt 200 ml. Samma igår morse. Imorse åt hon 100 ml välling - så kanske var mjölkproduktionen på väg upp igen. Likaså har hon ammat någon gång per dag. Fast... jag har nog märkt att det inte mättat lika mycket som tidigare.
Så här står jag vid ett vägskäl. Amma på, för att få upp produktionen lite igen, eller helt enkelt bara sluta erbjuda det. Jag är hur kluven som helst. Stella efterfrågar, men inte lika mycket. Jag vill gärna amma ett tag till, fast inte lika övertygat. Min kropp verkar också direkt ha fattat vinken, att den här eran är över om inte idag så inom ganska kort. Och hon är ju hela 9 månader... Bara 9 månader!
Något hände i helgen. Jag tror att jag faktiskt klippte navelsträngen lite, där och då. En helg då jag var 100% Lisa lämnade lite avtryck hos mig mentalt, och jag kom tillbaka med den där Lisa lite mer närvarande i mammavardagen. Jag ser detta faktiskt som något positivt, för jag blir inte mindre mamma eller sämre mamma för det. Kanske snarare tvärtom.
Som sagt - kluven. Och lite sorgsen... De flesta i min omgivning har känt sig så otroligt klara när de slutar. Jag vet inte om jag känner mig helt sådär klar som alla talar om. Sen är det svårt att inte påverkas. På samma sätt som det hetsas kring måste-amma i början så hetsas det nästan åt andra hållet när dryga halvåret passerats. Amningshets i dubbel riktning. Sen har jag ju sagt att detta handlar både om vad jag och vad Stella tycker, och hon verkar ärligt talat lika kluven som jag. Vill ha i ena stunden för att tröttna kort därefter. Bli urförbannad på natten när jag kommer in för att jag inte erbjuder, och somnar om för att sova länge och sedan vara nöjd med välling i nästa stund.
Jag ger det några dagar till, som det känns nu. Men snart så. Snart är det nog över. Och det är verkligen med blandade känslor jag ser fram emot denna dagen - och fasar för den.
