En fantastisk man!
Att han är fantastisk och "ställer upp" är många i min omgivning eniga om. Det får jag ofta höra. Väldigt, väldigt ofta faktiskt. Och att han ska vara föräldraledig i ett halvår, det är ju också fantastiskt, säger många till mig.
På något sätt så känns det ofta - för att inte säga i princip alltid - som att lika ansvar och en naturlig, i princip jämställd fördelning hemma förtjänar att mannen höjs till skyarna.
Och missförstå mig inte nu och tro att jag underskattar detta, eller inte uppskattar min man - det är inte det jag vill få fram. Jag älskar honom för detta, och jag skulle aldrig vilja leva på något annat sätt. Jag vill bara uttrycka en liten stilla fundering kring om det finns någon som tänkt samma sak om mig, att jag är lite extra fantastisk som ger min man precis samma (fast ännu mer) utrymme, möjligheter och annat som han ger mig. Jag tror inte det...
2009 är året. Är vi där ännu? I det där jämställda samhället, som väl de flesta väl strävar efter? Möjligtvis hos många i teorin, mer än tidigare. Men ibland skiner det igenom, arvet vi har med oss och fortfarande kämpar emot. Och det inte så lite tydligt....
Instämmer helt! Visst är det väl bra att uppskatta det de gör men samtidigt är det ju rätt självklart!? För mig i alla fall. Min man är fantastisk och det är ju därför jag gift mig med honom! Jag är säkert bortskämd på sätt och vis men det är ju han också då. Vi är ju båda föräldrar och att han tar samma ansvar för barn och övrigt är inte särskilt konstigt. Senast idag undrade min rumskompis (man) var man kunde hitta såna män när jag sa att han stortvättat sen han började vara hemma. Sen att jag skött hela tvätten i ett år är ju bara självklart... Sverige jämställt? Nja säger jag;-)
Äh,Henke har alltid varit lite lökig, det är ju det jag har sagt... Såg på en bild längre ner att han åt SALLAD till lunchen också!! Var är världen på väg?
Jag instämmer helt - jag och min blivande man (som jag ska gifta mig med 18 april...) delar verkligen på ansvaret. Det är han som jobbar 80% och jag 100% - han var hemma med Molly precis lika länge som jag var - - du kan tänka dig hur mycket "beröm" han får från omgivningen... säger bara 2009...
Kram Åsa
Verkar som att flera förstår vad jag menar och upplever samma sak - ditt exempel Jenny är verkligen klockrent på vad jag menar!
Grattis förresten Åsa, vad kul med bröllop!
